Jag kände att jag var tvungen och ta en liten tur förbi huset och få något gjort innan jag begav mig till jobbet. Det är svårt och inte le när man kommer in. Inte är det av att man blir fascinerad av att det det fantastiskt ut, utan det är av att man vet hur det kommer att bli. Att det man just passerade var sin dörr, sin egen trapp, man står i sitt eget hus helt enkelt. Kanske låter konstigt, men allt känns så magiskt.
Lägger upp en bild av dagens projekt, att dra ur spikar ur golvet som satt kvar när parketten revs ur. Kanske är svårt att tyda hur många det är, men det sitter ungefär med 2 dm avstånd över alla 55 kvm... Ett pillgöra, men nu är det klart! Imorgon tar jag med kollegan ut och börjar måla lister så det är klart innan golvet läggs.
 |
| spikar som satt fast i golvet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar